Farliga uppdateringar

Tja,
titeln säger väl att det inte alltid är så att senare är bättre. Tidigare använde jag mig av Windows98 (en DOS variant) och höll ut så länge det bara gick med dennes eftersom jag av tidigare erfarenhet vet så väl att med nya fina programvaror kommer nya fina problem. Senaste tiden kraschade dock systemet lite väl ofta så jag uppgraderade till Windows XP, där XP inte står för eXtrem Plåga, utan något helt annat. Allt nog, numer behövs tydligen 1.5 Giga Bytes för ett fint Windows DOS, men ändå är det bara ett halvt, för det första som du måste göra är att UPPDATERA. Det hela går rätt automatiskt till numer, så du måste vara rätt ”snabb” om du skall hinna stoppa det hela. Nu har ju Bills MS, inte ensamrätt på denna företelse (internet är ju rätt fritt) utan alla programvaror med självaktning skall UPPDATERA sig av och till med nya bugfixar, nya förtjusande features, nya skönhetsoperationer eller nya uppdateringar för att alla andra program har UPPDATERAT sig.

Så efter alla dessa UPPDATERINGAR som aldrig tycks ta slut så har jag nu en installation som sträcker sig över halva hårdddisken och dessutom slöat ned presstandan till ofattbart!

Stoppa Uppdateringsmöjligheterna eller inför NEDdateringsmöjligheter!

Detta kanske var min första och sista BLOG eller vad nu denna nya fluga heter, en annan är ju inte så vältalig och sn*gg som HG, så vi får väl se. Tack HG för möjligheten 😀

Fotoalbum på webben, lätt med yappa-ng

Om man vill lägga sina foton på webben för att alla kompisar eller släkten skall kunna se dem, finns det ett antal sätt man kan gå tillväga på.

Det ena är att använda en färdig tjänst på nätet. Tråkigt! Du kan inte påverka utseendet så mycket och har begränsat med utrymme. Du får säkert också stå ut med reklam.

Nästa sätt är att använda ett program i PCn som skapar album, och sedan föra över detta till webben med t ex ftp. Då får du rätt mycket flexibilitet i utformningen, men det är krångligt, tar tid och är inte så flexibelt för den som skall titta på bilderna.

Bättre då att använda en programvara på servern som automatiskt skapar album av de bilder du laddar ner. En sådan programvara är yappa-ng (yet another php photo album – next generation. Här är läken till dess hemsida: yappa-ng HOME: yet another php photo album – next generation

Fördelarna med yappa-ng är bland andra att du kan ladda upp bilderna i valfri upplösning (t ex den som kameran eller scannern var inställd på). Sedan genereras både tumnaglar (småbilder) och visningsstorlekar lämpliga för olika skärmstorlekar automatiskt av programmet när de behövs!

Andra fördelar är att du kan namnge både album och enskilda bilder genom web-gränssnittet, du kan ha olika utseende på olika album, eller låta betraktaren välja utseende, du kan ha album inuti album, statistik för hur många gånger en viss bild visats (topp-10 lista), stöd för flera språk mm.

Vill du få en uppfattning om hur det ser ut? Klicka på länken ”Mitt fotoalbum” nedan!

Fjärrstyrning av datorer – fantastiskt hjälpmedel

Jag var hemma hos brorsan som bor i Göteborg i veckan. Hans dator hade börjat strula. Bland annat kom det upp en porrsida varje gång Internet Explorer startade. Jag avhjälpte felen och det sista jag gjorde var att installera programmet TightVNC, ett fjärrstyrningsprogram som låter mig hjälpa brorsan på distans. (Det finns på http://www.tightvnc.com)
Läs mer

Mjukvarupatent en oönskad utveckling

Visste du att man kan söka patent på en idé ifall den kan realiseras med hjälp av en dator? Du behöver alltså inte ens beskriva en ny algoritm, det räcker med att du har idén om vad som skall åstadkommas. I förstone kanske detta låter bra. Men tänker man efter, så blir det istället allt annat än bra. Varför?

Jo, för det första: Vem har tid och råd att söka patent? Det är definitivt inte gratis, och det tar lång tid. Dessutom krävs det specialistkunskap för att överhuvud taget lämna in en ansökan. Alltså är det inte du och jag som lär göra detta. Utan storföretagen som har råd att ha personer som jobbar speciellt med det här.

För det andra: Vad händer om du utvecklar ett program som visar sig inkräkta på ett patent? Antingen får du dra tillbaks programmet från marknaden, eller så får du betala royalties som ägaren av patentet bestämmer storleken på. Och hur skall du kunna hålla reda på alla mjukvarupatent som finns? Inte en chans om du är privatperson, eller har ett mindre, eget företag. Du lever alltså farligt om du sysslar med mjukvaruutveckling!

För det tredje: Vilka är det som sitter på patentverken? Är det de smartaste individerna i världen? Knappast. Hur skall de då kunna avgöra vad som verkligen är en ny uppfinning och att denna har ”verkshöjd” dvs att den är tillräckligt ”komplicerad och unik” för att gå att patentera? Det är svårt, för att inte säga omöjligt. Alltså är sannolikheten stor för att de kommer att godkänna en massa patent på saker som kanske redan finns, eller som är triviala. Ta exemplet med ”click-to-buy” t ex. Ett företag har alltså beviljats patent på tekniken att en kund klickar på en länk för att köpa något. Som om det var unikt. Icke!

Låt oss för en stund glömma mjukvarupatent och titta på varför idén med patent överhuvudtaget kom fram. För länge sedan (jag vet inte hur länge sedan, men kanske 100 år sedan) kunde en forskare spendera år efter år i jakt på sanningen om någoting eller en formel för en ny undermedicin t ex. När han (ja det var nästan alltid en han) kom fram till ett resultat kanske han började tillverka varan. Konkurrenten köpte varan, gjorde en kemisk analys och kom fram till vilka beståndsdelarna var och började tillverka samma sak, till lägre pris, och den ursprunglige uppfinnaren blev utan försörjning. Ack och ve. Så fick det ju inte gå till. Har man jobbat i flera år för att komma på något ”stort” bör man vara skyddad mot plagierare. Tänkte myndigheterna och kom på det här med patent.

Så varför inte mjukvaru-patent då?

Jag tror inte att speciellt många uppfinningar på mjukvaru-området har tagit speciellt mycket forskning att komma fram till. Nå, det finns säkert undantag på t ex krypteringsområdet, men de flesta saker är förbättringar av redan existerande ”uppfinningar”. Att kunna få patent på en förbättring av något som några andra redan gjort verkar inte juste. Speciellt inte med tanke på vilka konsekvenser det får. Konsekvensen blir ju att alla andra utestängs från att använda denna förbättring (alternativt får betala för att använda den). Det hämmar utvecklingen.

Kontastrera detta mot Open Source sättet att utveckla mjukvara. Här sker allt i det öppna och vem som vill och har kunskap att bidra, kan göra det. Kommer någon på ett bättre sätt att implementera något, så tar man den lösningen istället. På så sätt kommer den nyvunna kunskapen alla tillgodo.

Så vad blir kontentan av detta? Jo att mjukvarupatent gynnar de stora, redan rika företagen och missgynnar privatpersoner, mindre företag och hela open source rörelsen. Därför är mjukvarupatent av ondo och måste bekämpas. Hur då? Skriv till det parti du röstade på och se till att argumenten emot blir hörda. Annars har vi snart samma lagstiftning inom EU som man har i USA. Och den är skräp.

Sajten översatt

Äntligen kom jag på hur man översätter texterna och datumformaten på förstasidan till svenska… Nu är bara frågan – är det någon idé att försöka hitta på en översättning till ”Trackback” och ”Syndicate”? Tror inte det…

Hittade förresten en utmärkt ”kom-igång med movable type” beskrivning på NS_log()
Dock blev jag ”lurad” att försöka ändra på RSS-koden, vilket fick som följd att jag får ett felmeddelande varje gång jag sparar… Inte så lätt det här…

Frustrationer med Linux

Ibland är Linux underbart, ibland bara frustrerande. Som nu. Jag har ett märkligt problem på min maskin: Applikationer som ligger under web-roten (/var/www/html) går hälften så fort som de som ligger på min personliga web-katalog (/home/hanpu/public_html/). Ändå finns båda filsystemen på samma disk!

Så vad göra? Jag kom på tre potentiella anledningar till att det kan vara så här:

1. Det har något med namnuppslagning att göra
2. Det har något att göra med olika inställningar i Apaches konfigurationsfil (httpd.conf)
3. Det har något att göra med att /home och /var har olika filsystem (ext3 respektive reiserfs).

För att testa den sistnämnda hypotesen behövde jag konvertera från reiserfs till ext3. Eftersom sådana operationer potentiellt kan leda till att man förlorar alla sina data, så tänkte jag först föra över allt på /var till min backup-disk (/mnt/backup). Jag tänkte göra det med ett partitioneringsverktyg, eftersom jag också vill ändra partitionernas storlek.

Jag sökte på nätet och hittade GNU Parted som skall kunna göra just detta. Men det är ett text-baserat verktyg som verkar svårt att använda, så jag ledated efter ”parted gui” och hittade qtparted, som verkade vara just vad jag letade efter. Jag har ”apt-get” installerat på mitt Redhat system, så jag provade ”apt-get install qtparted”. Naturligtvis fanns det inget färdigt paket. Så jag letade på rpmfind.net för att se om det fanns ett rpm-paket för Redhat någon annan stans. Det fanns det inte. I alla fall inte för Redhat 7.2. Så det blev till att ladda hem källkoden och kompilera.

Så vad händer? Man kör ./configure och inser att qtparted kräver en massa andra libraries och moduler. Man hämtar dessa – från källkod naturligtvis – och kör ”./configure; make; make install”. I bästa fall har man då ett library som funkar. I sämsta fall kräver detta library i sin tur andra libraries, och så sitter man där timme efter timme och hämtar och kompilerar.

Bara för att på slutet få ett fel från ./configure i qtparted som inte beror på något saknat bibliotek utan något annat fel! Grrrrr! Jag har alltså fastnat och kommer inte vidare.

I stunder som dessa längtar man (tillbaks) till Windows och Installshield. Där bara funkar det! VARFÖR måste det vara så krångligt i Linux-världen?

Konstigt beteende hos mig själv

Har du någonsin kommit på dig själv med att gå och reta dig på något, dag ut och dag in, utan att göra något åt det? Det har jag. Ofta. Igår t ex var det den där flytt-kartongen som står ivägen i sovrummet. Den har stått där i flera veckor. Varje dag under de här veckorna har jag retat mig på den. Men inte gjort något åt det.

Förrän igår. Då tog jag itu med problemet och packade upp sakerna. Fick en del slängt till på köpet 🙂
Räknar jag nu efter så kanske jag sammanlagt har retat mig i två timmar på att den stod där den stod. Och att packa upp den tog en timme. Var finns logiken i detta? Är det bara jag som är så här eller? Kommentera!

KDE under Windows

I veckan har jag ”roat mig” med att installera KDE-Cygwin. Detta är en programvara som emulerar linux under Windows (Cygwin) och som därefter kör skrivbordsmiljön KDE. Varför vill man göra något sådant?

ETT svar är som vanligt ”för att det går”. Ett annat svar är att jag är bunden till att använda Windows på min jobb-dator. Jag ville dock se hur en web-sida jag gjort tog sig ut i Konqueror och detta var det sätt som stod till buds.

Hur gick det då? Själva installationen av Cygwin var litet krånglig. Jag fick göra om ett par gånger. Men när det väl funkar, så funkar det bra. KDE för Cygwin var däremot jätte-lätt att installera. Bara att köra igång installations-programmet så sköter det sig själv.

Och att köra? Seeeegt. Jag antar att det går snabbare om man har mer minne i sin maskin. Men för mitt syfte – att kolla hur en sida ser ut i Konqueror – så fungerade det perfekt. (Hur sidan såg ut? Tja den funkade)