RTFM!

Pust och stön. Jag har just installerat en andra hårddisk i min nya, fina hem-pc. Varför? Jo för att på ett enkelt sätt kunna köra både Linux och Windows på samma maskin, utan att förstöra Windows installationen. I sin vishet har Compaq (som tillverkat maskinen) nämligen gjort en helt egen installation av Windows, som om man pillar det minsta på den (t ex installerar Lilo som boot-loader) får fnatt och vägrar att boota Windows.
Läs mer

Äntligen – renoveringen klar!

Idag har historia skrivits. Källarrenoveringen blev definitivt klar genom att elektrikern kopplade in värmegolvet och snickaren monterade en plåtlucka framför det fula hålet i trumman som döljer rören i taket. Därmet kan vi sätta punkt för en historia som började för över ett år sedan.

Det hela började med att Martha kände en unken lukt i källaren. Vi tog dit firman Vått & Torrt som kunde konstatera att trät i golvsyllarna hade börjat att ruttna. Inte att undra på eftersom de låg direkt mot betong-golvet. Hur kunde man bygga så? Dessutom luktade det apa från badrummet, där våtrumstapeten hade börjat ändra färg på sina ställen. Inte var det mycket bättre i gillestugan där en heltäckningsmatta var klistrad direkt mot betongen, eller förrådet där ”golvet” bestod av jord.

Vått & Torrt informerade om att vi troligen kunde få ekonomisk hjälp med renoveringen av Småhusskadenämnden. Sagt och gjort, vi skickade in en ansökan. Flera månader senare, (detta var våren 2003) hade vi kommit så långt att vi hade en intresserad firma som kund åta sig jobbet. Men vi visste inte när de kunde börja. Till saken hör också att vi skulle flytta ihop i vårt ”nygamla” hus och ville för allt i världen inte göra det när källaren skulle renoveras, så vi hade i det längsta skjutit upp Marthas flytt.

Men nu tyckte vi att de dubbla hyrorna plus dubbel städning osv började kännas tungt, så vi bestämde ett datum då vi skulle börja flytta.

Gissa vad? Jo, du gissar rätt: Samma vecka som vi börjar flytten dyker hantverkarna upp och skall börja riva källaren. Det är nu september 2003. Följden blir att vi får ställa alla flyttkartonger, möbler osv där det går, dvs på verandan, i garaget, i vardagsrummet osv. Fullt överallt. I princip hade vi bara köket, arbetsrummet och sovrummet som inte var belamrat.

Och idag är alltså jobbet färdigt. På riktigt. Nu kan vi börja bo. Gissa om det känns härligt?

Digitalkamera för hundra spänn!

Javisst, du läste rätt. Och jag talar inte om någon skräp-kamera med tillverkningsfel med usel upplösning som säljs ut på Överskottsbolaget, utan en fullt funktionsduglig kamera med 1,3 megapixel och inbyggd blixt. Här är det något lurt i görningen tänker du. Rätt. Men inte olagligt eller ens skumt.

Istället handlar det om att utnyttja en produkt till ett ändamål den ursprungligen inte var tänkt för.
Jag talar om en ”engångs-digitalkamera”. Engångs? Ja, det var så det var tänkt. För att ta historien från början:

Fotokedjan RitzCamera i USA kom på en brilliant idé. Varför inte utnyttja det faktum att folk köper engångskameror i allt större utsträckning istället för att släpa med sig sin vanliga kamera, när de t ex åker på semester eller är på konferens, och kombinera det med att ordet ”digital” fortfarande har en märklig dragningskraft i foto-kretsar. Sagt och gjort, man gav ett företag i uppdrag att konstruera en kamera som i allt väsentligt fungerade som en engångskamera för konsumenten, hade några extra ”digitala finesser” (mer om det senare), men som i nästa läge kan återvinnas nästan helt av fotoaffären. Se till att den bara kan ”framkallas” i Ritz egna affärer, att kameran har ett pris som motsvarar en vanlig engångskamera med blixt och du har en succé.

Vän av ordning frågar sig nu hur i helsike en digitalkamera kan vara ”engångs”… Sanningen är förstås att den inte är det alls. Det är en helt vanlig digitalkamera, där man har försvårat för en vanlig konsument att använda den fler än en gång. Det har man åstadkommit genom att förse den med ett ”hemligt” gränssnitt, en kontakt som det inte går att hitta någon motsvarighet till i elektronikaffärerna. Dessutom har man tejpat igen hålet för denna kontakt med en klister-etikett där det tydligt står ”Not for use with a home computer”. Dessutom fanns ju ingen programvara som kunde läsa ut innehållet ur kamerans minne om nu någon skulle hitta på en kontakt. Trodde man. Affärsidén är alltså att först och främst tjäna pengar på ”framkallning” av bilderna från kameran, men också att kameran i sig ”återvinns” och säljs vidare till nästa kund genom att tömmas på sitt minnesinnehåll, förses med nya batterier, putsas upp litet och läggas i en ny kartong. Kameran, som kallas ”Dakota single-use digital camera”, kostar 11 USD. Jämför detta med att återvinna delarna från en vanlig, ”analog” engångskamera och du inser snabbt att detta är en bättre affär för Ritz.

Nåväl, allting hade väl varit frid och fröjd om det inte var så ett antal tekniknördar tyckte att denna utmaning var alltför stor för att förbigås med tystnad. Man köpte därför in ett antal kameror, plockade isär dem och tittade på vilka kretsar som ingick i kameran. Ganska snart insåg man att de signaler som gick ut till kamerans udda kontakt egentligen var de standardiserade USB signlarena (4 totalt) och att resten av stifen på kontakten inte användes alls. Genom att läsa tillverkarens specifikationer för kretsen och med mycket trial-and-error lyckades man också plita ihop en programvara (först för Mac, senare för Windows och linux) som kunde tanka ner bilderna från kameran. 100-kronors digitalkameran var ett faktum!

Nu undrar du säkert hur du själv skall kunna lägga vantarna på denna ”dyrgrip”. Svaret är att du (eller någon du känner) måste bege dig till USA för att köpa en i någon av Ritz affärer som finns i många av USAs delstater. Butikerna heter inte alltid Ritz, så du kan gå till http://www.ritzcamera.com och klicka dig vidare till ”shop locator” för att hitta till närmsta butik.

Vidare behöver du, när du väl kommit hem med kameran, troligen förse den med en standardiserad USB-kontakt så att du lätt kan ansluta den till datorn när du behöver. (Kameran rymmer exakt 25 bilder, så det blir en del tankande). För detta behöver du dels tålamod, dels mer tålamod, dels en lödkolv, en kontakt, litet kopplingstråd och några skruvmejslar. Och en anvisning. Min arbetskamrat Robert Markström har gjort en utmärkt sådan ”modd-anvisning”. Den finns här:
http://web.archive.org/web/20040117062913/http://hg.puke.linux-site.net/wiki/?page=ByggBeskrivning
Och hur blir bilderna då?
Faktiskt riktigt OK under förutsättning att motivet befinner sig minst 2,5 m från kameran och att du fotograferar utomhus. Inomhus med blixt blir bilderna märkligt hårda men duger ändå i vissa sammanhang. 1,3 megapixels brukar duga till bilder i standardformat, dvs 10×15 cm.

Här är ”bill of material”:

1 st engångskamera – Dakota: USD 10,99 dvs ca 80 kronor
1 st USB kontakt – hona, Elfa, ca 20 kronor
Lödtråd, kopplingstråd – (det har du väl hemma?)
SUMMA: 100 kronor