Blogging from e-mail

Graham Doel has made a nice trick of combining the ability of wp-mail.php to deal with HTML e-mail posts and to deal with e-mailing of photos that automatically places a re-sized version of the photo in the blog. However, for some reason, I have some problems with it, and hope that Graham may be reading this, since I can’t find his e-mail address and his own blog wouldn’t allow me to add a comment. A screenshot of what the problems look like can be found here.

Problems:

  • There is blank space between the heading and first line of the contents of the post
  • There is blank space between the last line of the post and the uploaded photo
  • Photos are always placed last in the content area, regardless of where they are in the e-mail
  • Where the photo should be, according to the e-mail, there are a series of ”tick-marks” instead. I think this will be filled with the ”alternate text” of the picture if one exist.
  • I sure hope that Graham can fix this, since this actually would make blogging by e-mail so much easier than using the web-interface! 🙂

    Annandag Jul – Ingen höjdare

    Tyvärr var Marthas illamående på juldagens eftermiddag ingen tillfällig matförgiftning utan förmodligen en släng av vinterkräksjukan. Det betydde att hon var sängliggande hela annandagen. Jag bestämde mig för att inte på egen hand ge mig ut i skidbacken, utan finnas till hands för Martha. På förmiddagen nåddes vi av beskedet om jordbävnings/flodvågskatastrofen i indiska oceanen och våra tanker gick omedelbart till Håkan och Cathrine som ju skulle fira del av sin jul där (första delen var i Kina). Jag kastade mig på telefonen för att skicka ett SMS och höra om de var välbehållna. Tack och lov visade det sig att de var det. De har till och med kunnat skriva dagbok på nätet, precis som den här. De har haft en väldig tur som har klarat sig oskadda, men ändå: Hur trist är det inte att få semestern förstörd? Hoppas att de kommer hem snart och inte drabbas av några efterskalv…
    När vi sedan tittat på två snyftare på TV, ett antal såpor och jag fått i mig två omgångar toast i baren var det dags att åter ta tåget hem till Linkeboda. Trist att det av de förväntade fem skiddagarna bara blev tre, men det var ändå tre mycket härliga skiddagar och vi får väl försöka hitta ett annat tillfälle att kompensera bortfallet. Nu gäller det att försöka skapa litet julstämning hemma tills barnen kommer på torsdag.

    Juldagen

    Åreskutan öppnar
    Juldagsmorgon bjöd åter på kanon-väder. Härligt solsken, ingen vind och ca 10 grader kallt. Dessutom bjöd Årefjället på en stor överraskning: Man öppnade högzon genom att köra Olympia-gondolen upp och öppna restauranten ”Stormköket”. Gissa hur vackert det var? Och hur ovanligt är det inte att delar av högzon öppnar innan nyår? Martha försökte förgäves få mig att fotvandra upp till Åreskutans topp och toppstugan, men jag hävdade att a) det skulle ta två timmar av vår skidåkning, b) toppstugan ändå inte var öppen, och c) sist men inte minst: Jag ville inte!
    Hursomhelst var detta en kanon-dag (ur flera bemärkelser) och vi hann med en sväng bort till Duved också. Vår favoritbacke blev Lundsrappet.
    När vi sedan skulle åka hem hände det märkliga. Martha mådde plötsligt väldigt illa och tvingades kräkas i en sop-tunna på kabinbanans station. Hemma på hotellet fortsatte eländet, och Martha kunde tyvärr inte njuta av kvällens buffét middag som bjöd på litet av varje, utan fick ligga och ha det trist på hotell-rummet. Ingen kul avslutning på dagen, men början av dagen hade i alla fall varit perfekt.

    Jul, jul, strålande jul

    Julaftonsmorgon på fjället
    Så var det då julafton, och för en gångs skull var vi så tidigt iväg att vi fick vänta på att liftarna skulle öppna! Väl uppe på toppen möttes vi av en fantastisk soluppgång – jul, jul, strålande jul! Jag kan svårligen tänka mig en vackrare syn än en soluppgång på fjället, eller en härligare känsla än att kasta sig ner i backen som ovanpå det pistade underlaget hade täckts med en decimeter härlig nysnö! Vilket julafton! Denna dag åkte vi tiden ut, som eftersom det var julafton, bara varade till 14.00. Därefter var det hemåt till hotellet med bussen för att byta pjäxor mot kängor och fram med champagne och choklad för att fira vår två-åriga förlovningsdag. Skumpa på kylning
    Efter firandet skyndade vi oss in för att se på Kalle Anka o Co på storbildsskärm.
    På kvällen var det dags för julbord. Julbordet på hotellet gick inte av för hackor. Där fanns det mesta man kunde förvänta sig (med undantag av doppet), men också en massa man inte kan vänta sig, såsom ren- och älg-korv, curry-sill mm.
    Efter att ha firat midnattsmässa i Åre gamla kyrka somnade vi mycket lyckliga och nöjda med dagen.

    Dan före dan

    Väntar på skidbussen
    Efter en god natts sömn blev det så äntligen dags att ge sig iväg och ladda liftkort och ge sig ut i backen. Det känns litet ”surrealistiskt” att stå och vänta på skidbussen när det fortfarande är mörkt ute…
    Vädret var inte så dåligt som man hade ”hotat” med, utan rätt OK. Mulet visserligen men definitivt inget ”skitväder”, åtminstone inte till en början. Framåt kl 14 på eftermiddagen började det dock blåsa upp och snön föll ymnigt och med tanke på att vi var relativt otränade så bestämde vi oss för att åka till hotellet en timme innan liftarna stängde för att istället slänga oss i poolerna (en bassäng och en bubbel-pool) och den härligt varma ång-bastun.
    Dan före dan avslutades med middag på hotellet som denna dag till ära bjöd på den mest udda förrätt som jag ätit. Det beskrevs av kyparna som ”grillad zuccini fylld med skaldjur”. I verkligheten visade sig rätten bestå av en tunn skiva zuccini (squash) och två små bläckfiskar. När bläckfiskar blev skaldjur är en gåta för mig, och när en skiva kan bli ”fylld” av två dylika är också en gåta, nog inte bara för mig och alla andra restaurantgäster, utan dessutom för kyparna…
    Hursomhelst var huvudrätten – oxfilé – desto bättre. Hotellet hade också ordnat med underhållning – en kille som drog några Sinatra-nummer. Inte så pjåkigt.

    Julhelg i Åre

    restauranten
    Så tar jag mig äntligen tid att skriva om Marthas och min julhelg i Åre. Vi åkte som vanligt med nattåget och när vi kom fram i tid vid 8-tiden på onsdagsmorgonen började det blåsa upp. I receptionen sade man att vi hade att vänta ett riktigt ”skit-väder” hela jul-helgen, så vi blev ganska nedslagna, men tänkte ”äh – såå dåligt väder finns inte att man inte kan åka skidor”. Dock skulle det bli storm på onsdagen så vi beslöt efter någon vånda att INTE åka skidor den dagen. Istället sov vi först en stund (mycket ackumulerad trötthet) och åkte sedan ner på byn för att köpa litet dryck-jom, titta i affärer och äta lunch.
    Framåt kvällen blev det sedan dags för den första middagen på hotellet – Åre Continental Inn. Till förrätt bjöd man på en mycket god Boulabaisse och till huvudrätt innanlår av ren med smörslungad potatis. Mycket gott, och mycket trevlig betjäning som gjorde sitt bästa för att vi skulle trivas (vilket iofs inte var speciellt svårt).

    Befinner mig i Beijing

    Förbjudna staden
    Är för närvarande på tjänsteresa i Kina, närmare bestämt Beijing för att lära kineserna litet om hur man dimensionerar hårdvaran för OSS. Lyckligtvis fick jag några timmar ledigt idag och har fått uppleva litet av staden. Detta är en stad som rymmer ca 7 miljoner invånare och som har förvandlats mer eller mindre totalt sedan jag var här som turist för 20 år sedan. Borta är all propaganda och i dess ställe finns reklam. Kina är nu minst lika kommersiellt som vilket land som helst i väst. Och statussymboler för de nyrika saknas inte heller. Helst av allt verkar det som man skall ha en sprillans ny Audi A6. Svart, med mörktonade rutor så att ingen ser in.

    Det finns många saker att gilla i Beijing: Att priserna är så låga t ex. Detta gäller det mesta som är inhemskt producerat, t ex kläder (ofta med lyxmärkes-märkena påsydda), mat, taxi och prylar i största allmänhet. Likaså är det lätt att tycka om restaurant-maten, som faktiskt är ganska olik den som serveras på svenska kina-restauranter. Igår var vi tre Ericsson-människor som delade på 6 rätter och drack två stora flaskor öl till. Jättegott. Pris? Totalt 160 kronor! Idag blev det litet dyrare när jag beställde en halv Peking-anka (eller Roast duck som det heter här) till mig själv tillsammans med en kanna jasmin-te. Kostnad: 110 kronor. En typisk taxi-resa kostar mellan 10 och 20 yuan, dvs 8.50-17 kronor!

    Det finns även en del saker som är mindre bra: Att nästan inte en människa utanför kontoret och hotellet kan engelska, t ex. Allra minst taxi-chaufförerna. Det enda sättet att ta sig dit man vill är att få en kines som kan engelska (t ex på hotellet) att skriva ner adressen på ett papper med kinesiska bokstäver så att taxi-chaffisen förstår. Trots detta funkar det inte 100 procentigt. En annan sak som gör det svårare är att ställen har olika namn på engelska och kinesiska. T ex heter mitt hotell ”Kerry Center” på engelska men något helt annat på kinesiska. Bra? Inte. Luften är heller inte den bästa. När landet har kommersialiserats har miljön fått mycket stryk. Detta är värsta sortens rå-kapitalism, men med bara en enda kapitalist – staten.

    Trots allt är jag rätt nöjd med tillvaron just nu. Önskar bara att Martha vore här också…