SJ kör bussgods för prisets skull?

Förra veckan hände det som inte fick hända. Åtminstone tror jag det. Nämligen att jag glömde min säkerhetsdosa för inloggning till jobbets nätverk på tåget. När jag konstaterat det idag ringde jag till SJ’s hittegodsavdelning. Det finns numera bara en och den ligger i Stockholm. Efter att ha väntat ca 45 minuter på att komma fram i telefonkön kollade tjejen i andra änden om de hade fått hittegodset från i torsdags förra veckan. Det hade de inte. Men det är normalt, för ”det tar ungefär en vecka för bussgodset att komma fram.” Hörde jag rätt? Javisst! SJ litar alltså inte på sina egna transporter (eller tycker att de är för dyra) och kör därför hittegodset med bussgods! Absurt? Ja! Förklarligt? Möjligen. Så här skulle en förklaring kunna tänkas se ut. SJ beslutade förmodligen för en tid sedan att någon annan troligen kan sköta det här med hittegods mer rationellt än SJ själva. Hittegods är så att säga inte core business. Vad göra? Jo, man outsourcar förstås. Och outsourcingpartnern rationaliserar på så sätt att man drar ner på antalet fysiska lagringsställen till ett (på bottenplan på Stockholms central), servicen till ett minimum (45 minuter väntetid i telefon), och kostnaden för att skicka hittegodset till Stockholm. Det senare gör man lättast genom att använda bussgods. Men kanske SJ borde ha ställt vissa krav på sin outsourcing partner? Det är liksom inte bra för imagen om partnern väljer landsvägen framför rälsen. Fniss. 🙂

Första kajakturen på egen hand

H-G paddlar havskajak
I helgen paddlade jag och Martha kajak på egen hand för första gången. Det var jättekul, men en gång kändes det lite läskigt när vågorna blev lite höga och det var långt till land. Nu visste vi iofs att kajaken tål rätt mycket sjö innan den kapsejsar, så det var egentligen aldrig någon fara, men ändå…
Vi nöjde oss med en dags paddling den här gången. Övernattning får vi ta nästa gång. Det som är så fantastiskt med kajakpaddling är att man tar sig dit ingen vanlig båt, och framför allt inte någon segelbåt, tar sig. Man kan alltså hitta sin helt egna lilla ö eller kobbe där man kan ta sig en fika eller lunch t ex. Vi gjorde både och. Turen gick först till Kopparholmarna och sedan vidare lite söderut innan vi vek av åt väster och tillbaks upp norr mot Arkösund. Det är väldigt stor skillnad att paddla i med- resp motvind. I medvind gjorde vi sisådär 6 km/h utan att anstränga oss. I motvind gick det med halva den hastigheten och vi fick anstränga oss mer. Ändå blåste det inte mycket. Jag kan bara ana hur jobbigt det skulle ha varit om det blåste friska vindar. Puh! En annan sak jag lärde mig var att inte lita på GPS:en. Vad man kan lita på är att den visar korrekt position. Vad man inte kan lita på är att den visar rätt riktning till målet. Förstår egentligen inte varför, men det blir till att navigera med karta och kompass i fortsättningen med GPS:en som backup.