En bild på Amelie och hennes bästis Edith.
Jag har faktiskt ingen aning hur den hittade till min blogg automagiskt, men det är väl någon koppling från Flickr eller nåt 😉

See it here: http://flic.kr/p/qu9ESv

Listen up, Microsoft!

So you recently bought Nokia’s devices division, right? And you thought that this is what we need to make Windows Phone rise to the stars, or at least to a market share close to Apples? But it didn’t? Well, this is what you need to do to make it happen:

First of all, let’s understand what makes a consumer choose a particular mobile phone. There are of course a lot of factors, including familiarity with the brand, aestetics, price, availability in the channel preferred (operator or shop), and perceived ease of use. But also to a very large extent, now that the smartphone market is mature – availability of the apps that you are used to.

As number three in the market, with a market-share of around 3% world-wide, you must make a phenomenal catchup to reach the second position, which is currently held by Apple. To reach for the top (Android) is not realistic, at least not for now.

So first thing to do is to understand this: You must have something that your competitors don’t, and second, you must not lack something that your competitors have. Sounds easy, but can be frustratingly hard. Let’s start with the second bit.

As very few persons in the developed world now get their first smartphone (they would rather get their second, third or fourth), it is not so important to have the ”best” mobile phone experience, as to have what they are already used to in their previous smartphone. Most users in the developed world will have owned an Android phone before (and some have used an iPhone or Blackberry). As iPhone users are extremely loyal to Apple and their ecosystem, I suggest that you go after the Android users as well. What they are going to tell you is that ”no way am I going to switch to a Windows device unless I can find all the apps that I am used to on that platform”. So this is what you must do: You must make it tempting for developers of Android apps to port their apps to Windows Phone. One way of doing this is to develop a tool that would automate the process for them. Not an easy task, but a task that I think is essential to succeed. THEN you would have to offer them return on investment. This could be a one-time porting premium, or a higher percentage to keep to themselves when publishing in the Windows app store compared to Google Play.

You must also swallow any pride and forget for a while that Google is your competitor, and instead starting to work with them. This is so that Windows Phone users can continue to use their favorite Google services such as Maps, Docs, Talk, Hangouts, Drive and what not. If you are an existing Android user, chances are that you are already hooked up to this ecosystem and you don’t want to move, despite the Microsoft ecosystem offering similar or even better services. Maybe you have something that Google wants that you can offer in return? Such as a tuned Microsoft Office client for Chrome?

Then you must find a couple of things that sets your system and your devices apart from the rest of the market. In fact you already have a couple of strenghts from the Nokia Lumia devices, that you can develop even further. One of these is the market’s best camera built into a phone. The Lumia 1020 is still simply un-beaten, even though it is now more than a year old. And the latest iPhone and Android phones don’t even come close. Play this card, and play it well. Then the Lumia devices came with the Here mapping services. These used to be exclusing for Nokia, but now they aren’t. Such a shame. Maybe you can correct this? Because when you have seen Here Transit perform a plan for a trip from place A in city X to place B in city Y, then you are caught!

You should also evolve the ecosystem that you should have. I say should, because currently there is not much in terms of interaction between a Windows Phone and a Windows PC. Look at Apple and learn from them. See how easy it is to cast your phone’s apps to the TV or Spotifys music to your stereo for instance. You could do it Microsoft, but you would have to identify your strengths first. (Hint: It will NOT be Office).

Third, but still important, is that customers can find good Windows Phones from the shops or online retailers (or operators) where they go looking for a new phone. I have looked into the three major operator’s shops here in Sweden, and only in a few of them can you find ANY Windows Phones. And they are never, ever marketed as the new hot stuff (only Samsung and Apple’s phones are). You have got to turn this around, and giving exclusivity of a model to ONE particular US operator before the rest of the world can get their hands on a new model is NOT the way to do it.

If you can manage these three things (get app-developers to port their apps, further develop your unique strenghts, and broaden the channels), I am sure that Windows Phone can be a winner. After all, technically, and intuitively, it’s as good, if not better, than iOS for iPhone. And a LOT better than Android in these important aspects.

So, go execute Microsoft!

Edit on 2019-01-22:

So I guess Microsoft choose not to listen to me 🙂

Today I read that Microsoft has announced a final date after which Windows Mobile will no longer be supported. That date would be 2019-12-10. This marks the tragic end for Windows 10 Mobile (that was once called Windows Phone) and the end of Microsoft’s smartphone-saga. While Microsoft has been busy destrying the only alternative to IOS and Android, a small Finish company called HMD Global (and employing some former Nokia bosses), has been busy re-inventing the Nokia brand of smartphones. But this time around they are all running Android…

It’s a sad thing that there are now only two mobile operating systems left to compete on the market, and it is not really even a competition, as only Apple can make use of iOS. All the rest of the smartphone makers have to use Android…

Synolocker – otäckt virus drabbar Synology

I förrgår blev jag medveten om att ett antal användare av Synology’s DiskStation (som jag hade förut och vars mjukvara jag kör nu men på en hårdvara från HP) drabbats av ett mycket otäckt virus. Det kallas Synolocker och krypterar alla viktiga filer på NAS:en. Det tar sig in i NAS:en via en sårbarhet i Apache och ligger sedan och krypterar alla filer. Efter ett tag byter den ut hemsidan mot en där det står att den som vill ha sina filer tillbaka måste betala 0.6 Bitcoin (ungefär motsvarande 2500 SEK) till en adress som döljer sig bakom anonymitetsnätverket TOR. Den som inte gör det kan se sina filer förlorade för gott (om man inte har en fullständig och aktuell backup).

När jag fick reda på detta stängde jag först av den automatiska backupen som min NAS gör mot Crashplan. Detta för, att omutifallatt min NAS var drabbad av viruset, så skulle den åtminstone inte skriva över ”friska” filer på Crashplan med krypterade filer från NAS:en. Jag bytte även lösenord till det administrativa gränssnittet.

Efter ytterligare läsande bestämde jag mig för att stänga av NAS:en helt och hållet tills mer var känt om vem/vilka som drabbats och varför. Det var igår. Idag tog jag beslutet att starta den igen efter att det blivit känt att den sårbarhet som förövarna utnyttjat bara finns i versioner av DSM (programvaran till Synology) som är äldre än december 2013. Jag kör på en programvara från i juni 2014. Jag håller nu tummarna för att denna information stämmer och att jag inte kommer att bli drabbad.

First week with the Narrative Clip

Lifelogging camera

Lifelogging camera


My Narrative Clip arrived last Friday and it’s now time to sum up my impressions so far. For those of you not familiar with the thing, the Narrative Clip is a very small camera that you attach to your shirt, sweather, jacket or similar and then will take one photo every 30 seconds for as long as you don’t put it face down or in a (dark) pocket. The idea is that it will help you remember what is happening in your life, and help you answer questions like ”Where were I on Wednesday, April 11th at 12 o´ clock?” or ”Who did I see last August?” Together with the device comes an uploading app for PC or Mac and a viewing app for iPhone or Android. Most of the hard work of figuring out which pictures are worth saving, calculating GPS-coordinates from raw data etc is performed ”in the cloud”, that is on Narratives servers. This is so that the minuscule battery in the device itself should be able to power it for two days or so.

So, how has the first week worked out?

Did the device help me answer those questions like what did I do and who did I see? Yes, certainly. However, there are some things that could have been better:

  • The angle of view of the camera is not sufficiently wide to compensate for the fact that your clothes are not keeping the camera entirely straight all the time. This leads to a lot of pictures of the sky or ceiling. Also, since the camera employs a regular 3×4 aspect ratio sensor, it does matter how you attach the camera to your clothes. The preferred way is to mount it sideways, that is with the clip facing left. Even so, there are a lot of pictures with decapitated persons or no persons at all. As a workaround, you can attach a wide-angle attachment (meant for smartphones) that will give the camera a wider angle of view at the expense of making it more bulky and obtrusive. (Mine is in the mail from China).
  • The secret sauce of the Narrative Clip is the algorithms that Narrative (the company) employs in its server back-end to figure out how to orient the pictures, where they were taken and what pictures are worth keeping out of the 2000 or so that are snapped every day if you keep it on. So far I must say that I could do a much better job myself than those algorithms, but I can only hope that they get better and better over time.
  • As a way of producing a life-log filled with moments of your days, the current incarnation of the Narrative app is too limited. A very basic request would be to make it possible to add your own annotations, or even better, to pair it with a life-logging app such as Saga. Even so, the current state of affairs with the app is that it is still useful as long as you have not had the clip for more than one week (or a month, I could imagine). When you start to have a very long list of moments to scroll through, you would start to feel the need for some sort of ”time-compression” and -expansion of the time-line. Maybe an interface where you could ”pinch” and ”spread” the fingers to compress or expand the time-line? I do think that Narrative will come up with something good in this area.
  • The device is easy to lose! I’ve dropped it three times already during the week, and now i must attach a lanyard to is and secure it before I put it on!
  • Everyone, including me, thinks it would be a good idea to have a web-app, not only a smartphone app, to sort through your moments. It is difficult to understand that Narrative has not yet been able to produce one, considering that work has been ongoing now for a year and the device itself started shipping just before christmas. As a matter of fact, the progress of development of the smartphone apps also seems slow. What’s going on, Narrative?
  • During this week, location information started to appear in the app. Great! Now, if there was only a way to correct the erroneous information.
  • Saving photos from your moments to your smartphone gallery or anyone of the services that you have signed up for, like Google Drive, is confusing. The camera produces pictures that are 5 megapixel in size. However, when you save it from the app, they become smaller. Why? And if the only way to retain the full size is to make use of a locally stored copy on your harddrive in your computer, how the heck can I understand what the file-name is of that picture on the harddrive? It is certainly not the name that you see when you save it to your gallery in your smartphone or to Google drive!

What about the picture quality? Well, it is not up to the standards of modern smartphone cameras. It is more like how smartphone cameras was 5-7 years ago. Still I would say it is good enough for the purpose of ”logging my life”, and in some cases I have even been surprised of the quality. Here is one example:

Ameli på fikSo, to summarise my first week with the Narrative Clip and companion apps and service:

  • It does deliver on the promise to log your life in pictures
  • It takes good enough pictures (given that it is aimed correctly)
  • It is very hard to aim it correctly as you have no means of knowing and the angle of view is too narrow in many cases
  • It is easy to drop it/lose it, so attach a lanyard!
  • The accompanying software is still very basic and there is a lot of room for improvement
  • Still, I love my new little gadget

Get yours at www.getnarrative.com.


Att ”göra en Elop” – eller den moderna trojanska hästen


Stephen Elop

Föreställ dig att du var chef för ett företag som var stort inom mjukvarubranchen, men som helt hade missat ”mobil-tåget”. Du var ingen på mobil-marknaden och du måste göra något snabbt, eftersom du annars riskerade att din mjukvarubusiness på sikt skulle bli irrelevant. Vad göra? Hmm, låt oss se, finns det någon lämplig mobiltillverkare som vi skulle kunna köpa upp? Samsung? Nej, de är för stora att svälja. Apple? Glöm en dröm! LG? Knappast. Men Nokia då? Ja, varför inte, men de är för dyra! Hur gör vi nu? Men hade vi inte en chef som vi skulle kunna skicka över till Nokia? Fanns det inte en snubbe – vad hette han nu – Elop? Som skulle kunna göra så att Nokia blev billigare att ta över?

Sagt och gjort. Microsoft lyckas övertyga Nokia att a) Det går åt helvete för er om ni inte överger er satsning på Symbian som plattfor för era mobiler, och b) Vi har precis rätt kille för att hjälpa er att hitta er nya strategi på mjukvaru-området. Stephen Elop blir ny VD på Nokia. Det första han gör är att förklara för alla att Symbian är skit. ”Problemet” är bara att han inte håller det inom familjen, utan även säger det utåt, och att det inte finns något ännu som kan ersätta Symbian. Resultatet? Den s k ”Elop-effekten”. I korthet betyder det att du snabbt kan förstöra ett företag genom att förklara att det gamla är skit innan du har något nytt att sälja. Så på kort tid sjunker Nokias aktiekurs som en sjunkbomb. Dessutom, och det här är det listigaste, övertygar Elop Nokia om att framtiden ligger i Windows Phone, en plattform som hittills inte rönt speciellt stora framgångar. ”För om man satsar på alternativet – Android – så blir man bara en i mångden och får jättesvårt att profilera sig”. Säger förmodligen Elop, och Nokianerna rättar in sig i ledet. Efter en massa vedermödor går sålunda Nokia över till Windows Phone, som inte stödjer Full-HD displayer och är begränsat till max tvåkärniga processorer, medan kollegorna i branschen gottar sig i fyrkärniga processorer och full-HD displayer. Varpå Nokias aktiekurs sjunker ytterligare.

NU är det läge att köpa upp Nokia för en spottstyver och Microsoft har skaffat sig den mobildivision de så väl behövde. En modern klassiker och parallell till antikens Trojanska häst.  Att de bara gick på den!

Oj, jag höll på att glömma den fina avslutningen: Efter väl förrättat värv avgår Elop från Nokia och blir hög chef (VD?) på Microsoft och får dessutom en bonus för att han fixat Nokia så billigt.

Kan man leva med Windows Phone 8?

Nokia Lumia 520

Nokia Lumia 520

Ja det var frågan jag ställde mig för ett tag sedan då jag läste om Nokia Lumia 1020 som släppts i USA. Denna lur har en för mobil-världen helt outstanding kamera på inte mindre än 41 Mpixel. Förutom många pixlar så har den ett mycket bra, 6-linsigt objektiv som Carl Zeiss satt sitt namn på. Ingen annan tillverkare kommer i närheten av en sådan kamera i en mobil, men frågan var hur det skulle kännas att byta från det invanda och välsupportade operativsystemet i min iPhone (iOS) till WIndows Phone 8 som snurrar i Nokian? Hur tar man reda på det? Min idé blev att köpa Nokias instegsmodell – Lumia 520 – och köra denna ett par veckor för att se hur det kändes och om alla appar som jag använder finns för denna plattform.

Det korta svaret är: Ja, det går alldeles utmärkt att leva med Windows Phone 8 och de flesta apparna eller åtminstone motsvarande funktioner, finns även i Windows Phone 8 WP8), trots att systemet bara har ca 3,5% marknadsandel mot IOS ca 15% och Android ca 70%. Dessutom upptäckte jag att WP8 hade ett otroligt bra flyt även på en budget-lur med bara 512MB RAM-minne. Det klarar inte t ex Android av.

Lägg till detta Nokias egna appar som verkligen är något utöver det vanliga:

  • HERE Drive – Offline-navigering med kartor för norden (gratis), eller uppgradering till hela världen för bara 150 kr
  • HERE Transit – Talar om hur du skall ta dig med kollektivtrafik (och promenad) från punkt A till punkt B varsomhelst i Sverige (och i många andra länder). Alltså inte en app för Östgötatrafiken, en annan för Trafik i Väst, en tredje för SL osv utan HERE Transit täcker ALL kollektivtrafik, inklusive tågtrafik med SJ. Häpp!
  • Nokia Music – lyssna på musik helt gratis
  • Kontakter – samlar ihop alla data om dina kontakter från Outlook, LinkedIn, Facebook, Twitter osv och presenterar detta på ett snyggt sätt (inkl senaste statusuppdateringarna från de sociala nätverken)
  • Telefonversioner av Word, Excel, Powerpoint och OneNote som faktiskt fungerar!
  • Snyggt utseende

Så ja, jag kan tänka mig att gå över till den mörka sidan 🙂

Konsten att installera en 22-tums TV i ett utrymme avsett för en 19-tums TV

Vår husbil levererades med en 19-tums TV av fabrikatet LTC. Ett märke du förmodligen aldrig har hört talas om såvida du inte själv har en husbil eller husvagn och har haft behov av att skaffa en TV som går på 12V. Låt oss säga så här: Utvecklingen på platt-TV sidan har gått oerhört fort och på 4 år har det hänt mycket, så jag ville gärna byta ut denna 19-tums TV mot något modernare. Men borde det inte gå att få in några fler tum nu när ramen runt själva panelen är mindre än förut? Det borde gå. Första försöket gjordes förra året med en TV av märket ”Luxor”. Nu vet ju alla Östgötar att Luxor lades ner för länge sedan, men tydligen köpte någon upp rätten att använda märket. Nåväl, det funkade inte. Det fattades ca 1/2 cm på djupet i skåpet, så Amelie fick ta Luxor-TVn istället.

Nytt försök i år. Nu hade Andersson kommit med en 22-tummare som var ytterligare 1cm kortare på bredden. Då borde det väl gå? Problemet var bara att hålen för VESA-fästen inte satt i mitten av TVn utan mer upptill. Så första försöket gick åt fanders. Det blev till att borra nya hål i fästet (inte i TVn utan i fästplattan som sitter på armen som kommer ut ur skåpet). Denna fästplatta är av stål och mycket jobbig att borra i. Efter ett antal svordomar och ännu fler hål fick jag till det så att TVn satt på rätt höjd. MEN… När jag sedan skjöt in TVn i skåpet så ”tog armen slut” innan TVn var längst in i skåpet, med påföljd att det saknades 1/2 cm för att det skulle gå att stänga skåpet. Nedrans!

Nytt försök efter semestern (där vi för övrigt inte tittade på TV pga det fina vädret). Nu hade jag kommit på idén att köpa en skiva av plexiglas (egentligen akrylplast), skruva denna på TVn och sedan skruva VESA-fästplattan på plexiglasskivan något förskjuten. Då uppstår problemet ”hur skruvar jag VESA-fästplattan i plexiglasskivan som sitter dikt an mot TVn? En möjlig lösning hade varit att göra gängor i plexiglasskivan, men jag har inga gängtappar och frågan är om det skulle ha varit tillräckligt stadigt. Min lösning blev istället att göra hål där skruvarna går från ”insidan” av plexiglasskivan genom VESA-fästplattan och görs fast med muttrar. Då uppstår problemet ”i vilken ordning monterar man saker och ting för att inte hamna i en återvändsgränd?” Lösningen blev att försänka hålen på insidan och sedan använda superlim för att fästa skruvarna med, därefter montera plexiglasskivan på TVn, därefter VESA-fästet på armen och därefter ”hänga upp” TVn med skruvarna i VESA-fästet. Puh! Där satt den! Och nu – hör och häpna – går det att stänga skåpet!

Intryck från Polen som turistland

Efter en dryg veckas semester på olika orter längs Polens Östersjökust vågar jag mig på en sammanfattning om hur vi har uppfattat landet så här långt. Polen är ju inte det första semestermålet som medel-Svensson kommer att tänka på, trots att det är en av våra närmaste grannar. Hellre semestrar vi då i Danmark eller Tyskland, men Polen har definitivt sina förtjänster. Låt oss börja med dem:

  •  En mycket fin, badvänlig kust med långa härliga sandstränder som väl kan mäta sig med dem på Jylland i Danmark, och ofta en aning varmare eftersom Östersjön nog generellt är någon grad varmare än Atlanten.
  •  Många och lättillgängliga övernattningsmöjligheter i form av campingar, stugor, rum och hotell
  •  Ett lågt prisläge – det mesta kostar mindre än hälften av vad det kostar hemma, och alkohol kostar ännu mindre. Exempelvis kostar en flaska öl i butiken kring 3 Zloty (6:50), och en stor stark (50cl) på krogen 5-6 Zloty (10-12 kr)! Vi tre (jag, Martha och Amelie) har ätit en komplett måltid med mat och dryck (inkl öl) för oss alla för totalsumman 65 Zloty (ca 140 kr)!
  •   Lätt att få tag på allt man behöver på sin semester

Men Polen har också sina problem jämfört med våra ”favorit-grannar”, och här är några av dem:

  •  Vägnätet! Vägarnas kvalitet skulle kunna beskrivas som att de varierar mellan ”dåliga” till ”urusla”. Vi undrar om Polackernas bilar alltid har förhöjd markfrigång? Och hur ofta man behöver byta stötdämpare? Förutom att vägarna är lappade och lagade intill oigenkännlighet så är de oftast väldigt smala och all trafik blandas på dessa smala vägar – bilar, husbilar, traktorer, cyklar, gående. Det leder till livsfarliga omkörningar och annat farligt beteende hos de otåliga bilisterna. Själv försöker vi intala oss ”vi är på semester, därför har vi inte bråttom”. Man kan lätt räkna med att en viss distans tar dubbla tiden att tillryggalägga i Polen jämfört med t ex i Sverige.
  •  Dåliga språkkunskaper. Man kan tycka att om man jobbar i en restaurant som främst servar turister så bör man åtminstone ha en rudimentär kunskap i antingen engelska och/eller tyska. Men så är ofta inte fallet. Ofta kan man bara polska, och menyn finns bara på polska. Detta gäller för övrigt också alla andra skyltar på t ex vägar, ordningsföreskrifter vid campingar, beskrivningar på turistattraktioner (t ex det nyöppnade Sea Life i Sarbsk) mm. Tydligen har man helt missat att en viss procentandel av kunderna INTE kommer från det egna landet! Märkligt!
  •  Brist på organisation. Det kan t ex handla om en så enkel sak som att om man tar emot reservationer på en camping så bör man ha ett system för att se till att det finns plats när den förbokade gästen anländer. Då krävs t ex att man vet hur många platser som finns. Men icke! Det löser sig nog tycks vara deras mentalitet. Eller att det finns en logik i vem som gör vad i restaurangen så att maten på grillen inte blir rå eller vidbränd, och att man kan servera så många gäster som möjligt med given personalstyrka. Men icke. Eller ”hur många polacker behövs det för att driva en camping?” Svaret är ”lika många som hemma plus fem till, de som skall hälsa gästerna välkomna, god morgon och öppna grinden mm. Oj, jag höll på att glömma – en som skall kolla att man har kortet man fick vid incheckningen med sig när man skall in eller ut från campingen. Och ta en sån sak som att vi ännu inte har fått en enda planskiss över en enda camping vi varit på, med resultat att vi måste fråga om allting. Där går det också åt extrapersonal.

Trots alla tillkortakommanden vill jag ändå rekommendera Polen som turistland åtminstone Östersjökusten och när vädret är fint, för det har det varit hela tiden vi varit här. Ingen anledning att åka längre söderut, värmen här räcker gott och väl till när solen är framme. Själva tycker vi att medelhavsvärmen på sommaren är alldeles för krävande för att det skall vara kul att åka på badsemester dit då.


Energirevolution på gång?

Läste i tidskriften Ingenjören om en norrländsk kille vid namn Thomas Öström som fick en ingivelse en dag när han stod vid ett övergångsställe i det luftförorenade Peking. Han sa upp sig från sitt jobb och började jobba med att lösa världens energiförsörjningsproblem. Önskar ibland att jag var lika djärv. Efter lite olika idéer som förkastades kom han så småningom med hjälp av sin granne på en teknik som kan producera el från relativt lågtempererat vatten. För att vara exakt handlar det om att det finns en temperaturskillnad mellan en ”varm sida” och en ”kall sida”. Med bara 90 gradigt varmvatten på ena sidan och rumstemperatur på den andra sidan skall processen fungera, generera stora mängder el och vara skalbar från hushållsnivå till kraftverksnivå. Företaget de bildade heter Climeon och är ännu i sin linda.

Detta verkar fantastiskt och om det håller skulle jag gärna vilja investera i detta bolag. Kanske även jobba där. ”Enda” problemet – det finns i Stockholm och för närvarande har jag ingen lust att rycka upp familjen för att flytta till Stockholm. Förresten har jag aldrig någon lust att flytta till en stad som har akut trafik-infarkt och där det anses som normalt att betala 1,5 miljoner för en 2-rumslägenhet.

Nå, om bloggen ”Cornucopia?” har rätt skulle värmen från tre styckan av IKEAs värmeljus kunna generera el nog att lysa upp ett helt rum (med LED-lampor då förstås).